Det blir ingen Nobelpris i år. Det meddelade Svenska Akademien nyligen. Men vad var det egentligen som hände från det att 18 kvinnor berättar om sexuella trakasserier, via en ständig sekreterare som avgår till beslutet om att priset skjuts upp?
Vägen mot det inställda Nobelpriset började med att 18 kvinnor i november gick ut i DN och berättade att de hade utsatts för övergrepp och sexuella trakasserier av en ”kulturprofil”, med nära band till Akademien. I samma veva kom uppgifter om att mannen haft inflytande över beslut om ekonomi, stipendier och till och med priser. Efter avslöjandena meddelade Akademiens ständige sekreterare Sara Danius att man klippte alla band med mannen i fråga och att en advokatbyrå fått i uppdrag att utreda alla kopplingar.
När utredningen presenterades internt i april uppstod konflikter, inte minst på grund av en omröstning om att utesluta Katarina Frostenson, som är gift med kulturprofilen. Det hela slutade med att tre ledamöter som röstat ja: Peter Englund, Kjell Espmark och Klas Östergren lämnade sina stolar. Senare avslöjades att utredningen bland annat visade att sekretessreglerna hade brutits flera gånger. Sedan eskalerade konflikterna. Horace Engdahl kallade Sara Danius för sämsta sekreteraren någonsin och den 12 april lämnade hon både posten och sin stol. Även Katarina Frostenson lämnade och Klas Östergren begärde utträde.
Här någonstans meddelade kungen, i egenskap av en kunglig akademisk beskyddare, att han var öppen för att ändra stadgarna gällande utträde. Hittills har ledamöter inte kunnat utträda, bara utebli. Även Lotta Lotass och Sara Stridsberg lämnade därefter in sina utträdesansökningar. Det sista som hände före Akademien meddelade att det inte blir något Nobelpris i år med motiveringen att man måste jobba både på sitt förtroende och antal var att hundratals forskare och tusentals medborgare visade sitt stöd för Sara Danius.