Operachef Karolina Dahlman talar i telefonen på sitt kontor när hon ser en reflektion i fönstret, en reflektion av en gestalt som närmar sig henne med hög fart. Hon hinner vända sig om, men ser aldrig kniven. Smärtan och chocken är omedelbar. Gestalten lutar sig över hennes ansikte och väser fram: Eh bien, damnée! Mais nous nous reverrons! Karolina Dahlman ramlar baklänges rakt ner i sin stol, munnen vidöppen och kniven fortfarande kvar i bröstet. Ett svagt väsande ljud är allt som hörs när luften lämnar hennes lungor. På stora scenen kämpar samtidigt Carmen för sitt liv på ett likartat sätt i slutminuterna av den berömda operan med samma namn.
Chefen på Stockholmsoperan, Karolina Dahlman, mördas samtidigt med det fiktiva mord som sker i akt fyra på stora scenen när Carmen spelas. Utredningsledare Yngve Malm på Norrmalmspolisen får kontakt med ett vittne som säger sig ha hört mördaren citera en replik ur operan Carmen. Repliken betyder jag kommer igen . Yngve Malm inser att det finns en tydlig hotbild mot operan.
