Den 4 april 1968 mördas den ledande gestalten för medborgarrättsrörelsen i USA pastorn Martin Luther King vid ett tal från en hotellbalkong i Memphis, Tennessee. Nyheten om Kings död utlöser svåra kravaller i flera städer i USA.
Bara ett par månader senare skjuts senatorn och justitieministern Robert Kennedy till döds vid ett attentat i Los Angeles. Han har tidigare under året meddelat att han avsett att ställa upp i presidentvalet i november samma år. Vid presidentvalet i slutet av året vinner republikanen Richard Nixon en storseger mot demokraten Hubert Humphrey.
Den 1 juli undertecknas under högtidliga ceremonier i Moskva, Washington och London ett fördrag om förbud mot spridning av kärnvapen. Frankrike och Kina vägrade dock att medverka.
Året har blivit känt som studentrevolternas år. I Frankrike leder revolterna till stort kaos. Fackföreningsrörelsen där upprörs över polisens brutalitet och utropar en dygnslång solidaritetsstrejk som övergår i en allmän strejk. Händelserna i Frankrike inspirerar Stockholms studenter att i maj månad ockupera sitt eget kårhus i protest mot universitetskanslerns förslag om fasta studiegångar vid universiteten, benämnda UKAS.
Kriget i Vietnam uppmärksammas stort i den svenska politiska debatten även detta år. I Stockholm hålls i februari en stor demonstration, som riktar sig mot USA:s krig i Vietnam. Ett skäl till att demonstrationen väcker stor uppmärksamhet, inte minst i USA, är att en ledamot av regeringen, utbildningsministern Olof Palme, går i täten på demonstrationståget, sida vid sida med Nordvietnams Moskvaambassadör.
I maj detta år beslutar den svenska riksdagen om en övergång till enkammarriksdag. Den nya enkammarriksdagen ska bestå av 350 ledamöter, valda i direkta och strikt proportionella val; dock införs en spärr mot småpartier. För att bli representerade i riksdagen måste partierna få stöd av minst fyra procent av de röstande.
Den 15 september 1968 är det för sista gången val till riksdagens andra kammare och valresultatet innebär en storseger för socialdemokraterna, som för första gången sedan 1940 får egen majoritet i kammaren.
Ingående, öppenhjärtigt och levande skriver Tage Erlander om de stora händelserna i världen, men givetvis även om det politiska vardagsarbetet. Inte minst får vi en rad temperamentsfulla porträtt av tidens ledande politiker, kungahus, kulturliv och vetenskapliga värld.
