Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet heltnära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittraroch lyser som mareld i havet om hösten. Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst
Kräva liv av livet. Att inte bara andas och arbeta och sköta sig, utan att också dra ner hela andetagen i lungorna, dra ner själva livet i lungorna, i kroppen, och låta det sippra ut igen. Låta livet flöda över till någon annan.
1945. Artonåriga Dagmar har sitt arbete som spritkassörska på hotellet i Slite, hon har sina tre systrar, hon har en pappa som blir alltmer grå och en mamma som börjat förlora kontakten med verkligheten. Hon har havet och hon har sin dröm om att livet ska börja på riktigt. Men skulle hon i så fall ha modet att ta del av det som erbjuds?
En dag lägger ett fartyg till i Slite hamn, och besättningen inkvarteras på hotellet. Sjömannen Holger från Tjörn börjar samtala med Dagmar, han ser henne på ett sätt som ingen annan gjort och Dagmar får de konturer som hon alltid känt att hennes personlighet har saknat. Men kan hon hänge sig åt förälskelse när så många runtomkring henne har det svårt?
Två unga människor, från två helt olika öar. Men det som avskiljer öfolk från resten av världen är det som håller dem samman sinsemellan - vattnet. Och närheten till vattnet gör att de vet allt om förluster.
De kom från öar är första delen i trilogin om Dagmar och Holger, tre romaner som formar berättelsen om en familj men också om det svenska folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Det är en varm och stämningsfull berättelse med ovanligt levande karaktärer.
