Två år innan pappa stack sa han till mamma att jag var väldigt ful. Han yttrade den meningen lågt, i den lägenhet mina föräldrar som nygifta hade köpt i Rione Alto, högst upp på Via San Giacomo dei Capri. Allt - platserna i Neapel, den iskalla februaridagens blå ljus och de orden - har förblivit intakta. Men själv har jag kanat i väg och fortsätter kana nu också, mellan de här raderna som vill bilda en historia åt mig fastän de egentligen inte är någonting … Den som berättar är Giovanna, mitt i brytpunkten mellan barn och tonåring, som efter att ha råkat höra sin fars ord tappar fotfästet. Vem håller hon på att bli med sitt förändrade utseende, i vem behöver hon spegla sig för att finna sig själv på nytt? I sin vilsenhet söker hon upp sin faster Vittoria som introducerar henne till det andra Neapel, det simpla och tygellösa, det som det anständiga Neapel där uppe på kullarna fruktar och avskyr. Giovanna försöker hitta sin plats i endera av världarna, men ingen av dem tycks kunna erbjuda henne några svar eller någon fast plats i tillvaron.
