Detta är en egensinnig historia om två kontorsslavar, som ger sig i kast med att beskriva och undersöka mänsklighetens samlade kunskap. Utan att de själva förstår det, urartar alltsammans till en farsartad encyklopedi över borgerlighetens idiotier och de intellektuellas banaliteter.
Den eviga dumheten är Gustave Flauberts sista roman, ett satiriskt och samtidigt inkännande verk om de allmänmänskliga svårigheterna i de kunskapsproducerande och accelererande upplysnings-, industri- och informationssamhällena, från 1800-talet och framåt.
Denna roman är en påminnelse om att vetenskapen inte blir till och existerar för sig själv, utan skapas och formuleras av människor och samtiden.
Här presenteras Den eviga dumheten i översättning av Monika Lundgren, med ett efterord av Sofi Qvarnström. Den eviga dumheten är en av tre böcker av Gustave Flaubert vi utger i serie Litterära klassiker. De övriga två, En dåres hågkomster och Flauberts stora livsverk, Den helige Antonius frestelse, representerar ungdomens livsförsök respektive författarskapets livslånga kamp mellan begär och infrielse.
