Det finns en lekplats i London. Det var där det började. Vi var lite bortkomna i den stora staden. Bortkommen ? som man kan vara i livet. Var ligger det? Den där platsen som får en att hitta hem. Hitta hem till sig själv. Vi kom till lekplatsen, för att slå dank en stund. Lekplatsen var inget mål. Lekplatsen var inte Big Ben eller Madame Tussaud. Den var inte storslagen. Den var oansenlig. Som ett Betlehem för länge sedan. När vi kom till lekplatsen kom Angelica hem. Efter en stund hittade jag också hem. Det var ingen attraktion vi sökte oss till. Det var istället en plats som gavs åt oss. Något nedtecknades i mitt hjärta ? som ett gåvominne. Det är lekplatserna i livet som räddar oss. ?En personlig, poetisk, avskalad och teologisk bok med stundtals bländande associationer och vändningar. Jag letar alltid efter det nya, i denna bok får jag nya kombinationer. Det är en bok om tro, barnaskap och föräldraskap, en meditativ och lekfull bok där oro och smärta ryms. Även de stora orden om nåd, frälsning, död, hopp, ofta nytolkade i samklang med samtida vetenskap och insikt. Boken rymmer få ord men mättade, genomlevda, i relation till ett underbart barn.? - Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare, Equmeniakyrkan
