Redan när jag som barn lekte på Johannes kyrkogård, förstod jag att det var något mystiskt med hela trakten där uppe. Jag hade en känsla av att vara på förbjuden mark. Till det bidrog de täta husraderna som sluter sig som en mur runt kyrkogården. Det var en främmande värld. Naturligtvis - jag hörde ju faktiskt inte till kvarteren. Och det gjorde den så mycket mer lockande. Som ett fjärran land man drömmer om att någon gång försöka utforska. Lill Thorén
