Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Tillkomsten av Dikter på vers och prosa (1901) sträcker sig över lång tid. Blandningen av dikter och prosaminiatyrer är indelad efter olika perioder i tre avdelningar: Skåne 1884-1888, Schliersee/Friedrichshagen 1892-97 och München 1900-1901. Oscar Levertin skrev en recension om boken som förändrade synen på Hansson. Levertin ser Hansson som en hembygdsdiktare som lämnat de brutala verklighetsskildringarna från 1890-talet bakom sig och återkommit till den melodiska, mjuka, själfulla poesin från 80-talet.
