Jag befinner mig på en trappstegspyramid, har levt länge, nästan femtio år. Det innebär många liv. Jag borde ha veckad kjol en bit ner på vaderna. Det har jag inte. Musikern och sångaren Anna Järvinen debuterar med en resolut roman om döden, konsten, tiden, skönheten och begäret. Det är vår i Stockholm. Berättaren Anna befinner sig i en ljus lägenhet som hon har svårt att hålla städad, trots att det finns en tydlig målbild. I tankarna har hon Finland, landet hon lämnade när hon var barn. I texten finns också ett du, ett då, en sorg.
