Hon såg sällan mina ansträngningar. Och såg hon det betydde de inget för henne. Åtminstone sa hon aldrig något om det. När hon förde glaset till munnen kunde hon lika gärna ha hållit i en plastmugg. Om steken var perfekt eller torr nådde det ändå aldrig hennes medvetande. Såsens väl avvägda sötma gav aldrig anledning till någon uppskattande kommentar. Istället handlade samtalen om högre ting. Om synd och nöd och nåd. Om himmel och helvete. Mycket sällan om något däremellan.
