Eros´ begravning gavs ut första gången 1922 och kan betraktas som ett av Hjalmar Bergmans mest frispråkiga verk. Huvudperson i romanen är den nyblivna änkan Olga Janselius, som från sitt sängkammarfönster på Larsbo, den gård hon ärvt efter sin make, bevittnar en händelse vilken ger upphov till åtskilliga samtal och historier kring kärleken och dess pris. Eros´ begravning visar prov på författarens skämtlynne, men rymmer samtidigt en kärna av allvar och samhällskritik. Huvudpersonen har som ambition att författa ett vetenskapligt arbete, där hon vill visa på de samhällsekonomiska kostnaderna för medborgarnas kärleksliv. Häri kan vi läsa in författarens kritik av samhällets vilja att organisera dess medborgares liv och vardag. Genom det motstånd huvudpersonen möts av framträder författar- ens ståndpunkt tydligt. Kärleken är inte ett medel utan ett mål och alltings innersta syfte.