Snabb i fötterna och snabb i skallen annars åker man på stryk. Svårare är det inte. Men så sluta att vara enallmän jävla plåga då. Lyssna på lärarna. Gör som dina föräldrar säger. Skrikinte åt folk. Sitt still. Stjäl inte andras grejer. Acceptera din plats. Låtandra, som är smartare, starkare, dugligare gå före. Jävlas inte med varendamänniska du möter.
På det finns bara ett svar: Ett slag till men hårdare.
Det här är berättelsen om en pojke som växer upp i ett nybyggt tolvvåningshus iVästra Frölunda. Pojkens mamma är en mästare på kroppsvisitationer och hon kanlukta sig till i stort sett alla roliga men förbjudna aktiviteter, utomcigarettrökning eftersom hon själv röker ett paket om dagen. Pojken lyckas inteöverlista sin mamma men han slutar aldrig att försöka. Det finns i stort sett ingenting i den här pojkens värld som är mjukt. Är detinte hårt är det taggigt. Marken. Buskarna. Husen. Människorna. Pojken försökervara båda delar.
Huvudpersonerna är pojken, mamman och det nybyggda miljonprogramsområdet. Tidenär slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Det är lika hemsk som det ärrolig men mest är det hemskt rolig.
