Fattigpojken som blev finansministerFredrik Vilhelm Thorsson blev föräldralös vid nio års ålder och såld på barnauktion. Att han skulle gå i faderns fotspår och läras upp till skomakare var självklart. Som skomakare var han verksam i Stockholm, Uppsala och Sundsvall. I samband med detta började han agitera för förbättrade villkor för arbetarna. Han blev känd som en förgrundsgestalt av de skånska socialisterna och blev bojkottad av flera arbetsgivare. Han återvände till hemstaden Ystad, där han öppnade en skomakarverkstad.Thorsson blev invald i andra kammaren 1902 och betraktades som den mest radikala av socialdemokraterna. I riksdagen vann han ensam mot statsutskottet i en fråga om utförsäljning av statliga egendomar. 1909 blev han medlem av Staaffska statsutskottet med placering inom försvaret, och utsågs dessutom till vice ordförande i riksdagens förtroenderåd. I motsats till andra vänsterpolitiker i gruppen var han försvarsvänlig. 1918 blev han finansminister i Nils Edéns ministär då Hjalmar Branting avgått. Han genomförde då en budgetreform och utarbetade förslag till kommunalskattereformer.När Hjalmar Branting dog 1925 var det många som menade att Thorsson var hans givna efterträdare, men han tvingades avböja då han fått cancer. Istället valdes Per Albin Hansson till partiordförande och Rickard Sandler till statsminister. Thorsson efterträddes som finansminister av Ernst Wigforss.
