Parisaren Jean-Baptiste Clamence, en tidigare respekterad advokat och försvarare av fattiga och utstötta, har efter sitt spektakulära fall sökt tillflykt i Amsterdam. På en sliten hamnkrog agerar Clamence sin egen domare och pläderar föraktfullt om sin meningslösa existens. Fallet utkom första gången 1956 och räknas vid sidan om Främlingen och Pesten som en av Camus viktigaste romaner.
