Flickan som flydde är Ulrika Fornells berättelse om hur ett liv kan påverkas när först familjen, sedan samhället, sviker ett barn. Barnläkaren i Örebro - han var inte psykiater - påstod efter att ha IQ-testat Ulrika Fornell att hon var »underbegåvad«. Året var 1947 och hon var nio år gammal. Alla efterblivna barn registrerades hos barnavårdsnämnden och blev statens angelägenhet. Efter fullgjord skolplikt togs hon om hand för anstaltsvård. 1954 flydde hon från sinnesslöanstalten/“yrkesskolan” hon placerats på samma år. Hon var sexton år och liftade till Stockholm för att efterlyst av polisen skapa sig ett eget liv. Ulrika Fornell lever nu ett lyckligt liv som pensionär. Men den vanvård som hon utsattes för av familj, skola och samhälle har satt djupa spår och påverkat såväl hennes eget liv som hennes barns. Utan normal social uppfostran och fråntagen kontakt med sina släktingar och sitt ursprung, blev hon berövad mycket av sin identitet. Hon är en av de över 1000 personer som intervjuades inom den så kallade Vanvårdsutredningen (S2006:05). Men övergrepp förekommer även i dagens samhällsvård och omedvetenheten om frågan är stor. Mörkertalet är troligen omfattande. Den här boken skrevs för att Ulrika Fornells historia inte ska upprepas.
