De fem berättelserna i Från doktor Klimkes horisont kretsar kring fiktionens verklighet och verklighetens fiktion och skildrar människor som drabbas av det oförutsedda och oförutsägbara: språkläraren som får ett handskrivet meddelande från en kvinna som varit död i trettio år, författaren som reser till dödens och suckarnas stad och dras in i ett älskande pars självmordspakt, historieprofessorn som förföljs av svartsjukan gentemot sin hustru… I Håkans Nessers nya bok förskjuts och förvrids de gängse perspektiven: allt det igenkännbara framstår som någonting helt annat än vad det synes vara. Jag vågade inte lämna mitt rum. Plötsligt kände jag mig utlämnad åt en svindlande svaghet åt makter utanför min kontroll makter som inte ville mig väl, yttre eller inre, det var jag inte i stånd att bedöma. Men jag låg där på sängen, såg skuggorna spela i taket, iakttog återspeglingarna från regndropparnas obevekliga färd över det ojämna fönsterglaset, som genomlystes av någon gatlykta som hängde och slängde därute i vinden - och den groteska sjuarmade takarmaturen vred sig långsamt runt sin axel. Någon hade ropat. Klockan var kvart i nio. Jag låg under min egen rädsla för det okända.
