Ethel Rosenberg avrättades för spioneri tillsammans med sin man Julius den 19 juni 1953. Sedan dess har hon varit föremål för lika mycket beundran som avståndstagande, en kalla krigets hjältinna eller en förrädare. Var hon skyldig?
Hur kunde hon välja döden och att göra sina pojkar föräldralösa hellre än att samarbeta med FBI i jakten på kommunister? Spelade det någon roll att nästan alla i Rosenbergaffären var judar, de åtalade, vittnena, försvarsadvokaterna, åklagarna, domaren?
Kenneth Hermele låter oss först ta del av Ethel Rosenbergs egen berättelse i den nyskrivna monologen Så länge jag andas. På den följer en fyllig essä Hon synade bluffen som placerar in Ethel Rosenberg i jakten på en bättre värld, i kalla kriget, i kommunisthetsens USA, i terrorbalansens skrämmande verklighet.
Till slut kommer vi att veta om hon var skyldig eller ej och viktigare vi kommer att förstå de val hon gjorde.
Kenneth Hermele är ekonom och författare. Efter ett tjugotal skrifter om internationell ekonomi debuterade han 2018 med den Augustprisnominerade berättelsen En shtetl i Stockholm. På den följde 2020 hans första pjäs, den uppmärksammade Hannah Arendts tio prövningar, som tillsammans med essän Den banala ondskan har Ni åter missförstått utgavs på Korpen. Året därpå utkom han med en pjäs om Golda Meir i boken Jag hatar sladder, som även rymmer essän Den motvilliga feministen.
