Gustav Möller Sveriges mest uppmärksammade socialpolitiker under 1900-talet var folkhemmets "arkitekt" eller "Socialsveriges skapare", som Tage Erlander uttryckt det. Han var en kraftfull socialminister med en tydlig ideologi: Socialpolitiken skall bygga på sociala rättigheter, den skall ge en grundtrygghet och hela befolkningen skall omfattas. I mångt och mycket hade hans idéer genomförts då han avgick som socialminister 1951. Även internationellt har Möllers insatser uppmärksammats. Han har setts som en pionjär i socialpolitiskt tänkande och i att driva fram en universell socialpolitik i likhet med, men också skild från, William Beveridge skaparen av den välkända brittiska Beveridgemodellen.
Detta är ett gediget och unikt översiktsverk. Trots att det utkommit flera skrifter där olika delar av Möllers socialpolitiska insatser behandlas har det hittills inte funnits någon sammanfattning av vad han åstadkommit. Med den här boken ger Per Gunnar Edebalk, seniorprofessor vid Socialhögskolan i Lund, en heltäckande bild av Gustav Möllers socialpolitiska insatser.
Gustav Möller (1884 1970) var Sveriges socialminister 1924 1926 och med något undantag från 1932 fram till 1951. Han började sin politiska bana som ordförande i Socialdemokratiska ungdomsförbundet 1907, och hade samtidigt anställning på tidningen Skånska Socialdemokraten. År 1916 blev han vald till partisekreterare och invaldes 1917 som riksdagsledamot i andra kammaren, och 1919 i första kammaren. Som reformstark minister drev han bland annat igenom två veckors allmän semester, folktandvård, allmänna barnbidrag, allmän sjukförsäkring med fri sjukhusvård och allmän folkpension.
