När jag hade arbetat ett år i London fick jag en diamantkråsnål i present av faster Hoggarty, det vill säga någon diamantkråsnål var det inte då, utan en stor gammalmodig medaljong, gjord i Dublin år 1795, vilken salig mr Hoggarty brukade ståta med på irländske vicekungens baler och annorstädes. Historien om Samuel Titmarsh och den stora Hoggartydiamanten (1841) är en förstudie till Thackerays stora mästerverk Fåfängans marknad, om en ung mans äventyr i Londonsocieteten. Fördomsfria finans-hajar och deras manipulationer ger honom en hel del att tänka på. Och Thackeray tar här närgånget rike-domens och bördens magnater under luppen. Det är en lekfull och roande bok, men bakom den muntra masken skönjer man människokännaren, som genomskådat narrspelet.William Makepeace Thackeray (1811-1863) tänkte först bli jurist men hamnade i Paris för att bli konstnär. Till sin mor skrev han att han ville ?arbeta hårt och föra ett i högsta grad fromt, nyktert och gudligt liv. Det glada Paris lade hinder i vägen för dessa goda föresatser. Thackeray slog sig på journalistiken, skrev parodier och humoresker och förvärvade sig det stilens mästerskap och den bistra människokännedom som gjorde honom till en av 1800-talets stora romanförfattare.
