En bruksort i mitten av nittiotalet. Samhället öppnar upp för en annan tid och Markus Hansson får äntligen gå från bygdens industri. Men drömmandet och den uteblivna lönen tvingar honom in i hans gamla pojkrum igen. Där ser han åtminstone till att städa sin fars dator. Han defragmenterar och ser fragment av data optimeras. Allt har en exakt ordning, en speciell plats där datan gör mest nytta. Men var i livet finns Markus plats?
Han drivs ut i arbete genom åtgärder och hemtjänstvikariat, mot sina egna rädslor. Han kritar öl hos Mohsen som driver byns pizzeria. Där möter han högskoleelever med en annorlunda syn på livet och han förälskar sig i Hannah från Göteborg.
Marcus försöker undvika sin pappa tills han hittat en utväg, men pappan blir allt mer krävande och konstig. Öppningen, som rätt rad på travet kan innebära, upplevs snart akut. Men finns det andra vägar än en travvinst för att äga sin egen verklighet?
Genom hemtjänstvikariatet träffar han människor som också de står utanför och tvingas gå genom förödmjukelser och själslig död. De som benämns under nummer som brukare. Människor som Östen, den gamle författaren som inte längre får något av det han skriver utgivet. Kan litteraturen och skrivandet bli till en sorts verklighetens defragmentering?
Hör inte allting ihop ändå? är en roman om förnedring, kärlek och spel och om att få fragment på exakt rätt plats. Det är en roman om att vara ung i en norrländsk bruksort med små möjligheter och om att finna modet till att se att vägen därifrån också leder hem.