Etnologen Barbro Klein arbetade i 40 år med en bok om sin far Gustav Arklinds muntliga berättande. Han var en lysande historieberättare som kunde få familjemedlemmar och utomstående att vrida sig av skratt. Till grund för undersökningen ligger de bandinspelningar som dottern Barbro gjorde på 1970- och 1980-talen. Hon studerar vad som sägs och hur det sägs, men också det dynamiska samspelet mellan talaren Gustav och hans åhörare. Hon pekar på likheter mellan hans historier och texter av samtida svenska författare som Astrid Lindgren.
Den långa tillkomsttiden har lett till att boken blivit mycket mer än författaren ursprungligen tänkte sig. Förutom den etnografiska studien formar sig texten till en biografi över fadern Gustav, den utfattige pojken från södra Småland som gick till sjöss vid tretton års ålder. Gustavs levnadsöden vävs samman med det svenska folkhemmets framväxt, och samtidigt med författarens dottern och etnologen Barbro Kleins egen historia och sökande. Resultatet har blivit ett mångdimensionellt verk som förmedlar decennier av livserfarenhet, och som med sitt levande språk har utsikter att nå läsare utanför specialistkretsar.
I januari 2018, då Barbro Klein i det närmaste hade slutfört arbetet med sitt manuskript, kom budet om hennes plötsliga bortgång. Hennes vänner, litteraturvetaren Marie-Christine Skuncke och etnologerna Georg Drakos, Jonas Engman och Lotten Gustafsson Reinius har redigerat manuskriptet inför den postuma utgivningen. Efter Barbro Kleins text presenteras författaren och boken i en kort epilog.
