“Jag föddes på en födelseklinik för ariska barn i Norge under andra världskriget. När jag var tio dagar togs jag från min mamma och skickades till Tyskland för att fostras enligt nazisternas intention att skapa en ren arisk ras”, berättar Kari. “Vi var vikingarnas barn, elitmänniskorna som skulle bli stamfäder och stammödrar i Hitlers Europa. Vi höjdes till skyarna, bara det bästa var gott nog för oss, men vid krigets slut förändrades allt. Då blev vi ’nazibastarderna, de blonda, blåögda och grisfeta’.” Kari var ett av trettio barn som kom till Sverige från Tyskland sommaren 1945. Ett svenskt par tänkte adoptera henne, men så dog hennes tilltänkte pappa och hans fru lämnade tillbaka Kari till barnhemmet. Och nu började en karusell med utredningar och undersökningar vid barnsjukhuset, en karusell som slutade med att hon stämpades som imbecill. Berättelsen om Kari är skildringen av ett barns och en ung kvinnas vardag i 1940-, 50- och 60-talens Sverige. Om utanförskapet, skammen och frågorna. Den följer också hennes fortsatta liv fram till vår tid och är en närmast otrolig berättelse.
