Läkaren Ita Wegman (1876-1943) var en utom-ordentligt energisk person som lämnade väsentliga bidrag till utvecklingen av såväl den antroposofiska medicinen som den läkepeda-gogiska rörelsen i Europa. Hon var Rudolf Steiners närmaste medarbetare under hans sista levnadsår, men blev från ungefär 1923 föremål för intensiv opposition, systematisk utfrysning och missförstånd. Emanuel Zeylmans, Ita Wegmans -biograf, berättar i denna bok om hennes intressanta liv, om hennes samarbete med Steiner och om de konflikter som utbröt efter hans död, vilka ledde till att Wegman och en rad andra 1935 uteslöts ur Antroposofiska Sällskapet. Utgåvan innehåller ett personligt brev som Steiner skrivit till Ita Wegman, greve Polzer-Hoditz försvarstal för henne 1935, minnen av en mångårig medarbetare till henne samt en kronologi över hennes liv. Ett initierat avsnitt om det ödesmättade Julmötet 1923 avslutar boken.
