En ovanlig biografi, en annorlunda släkt, en annan tid, ett okänt land. Berättelsen tar sin början på 1830-talet i den dåvarande nederländska kolonin Surinam i norra Sydamerika och sträcker sig över en period av nästan tvåhundra år. Den knyter samman Surinam med Sverige via Nederländerna, Polen och Spanien. Efter en misslyckad statskupp i Warszawa 1830 hamnar en polsk-preussisk militär och adelsman, Freiherr Carl August von Woiski, i Nederländerna. Därifrån tar han sig 1835 till Surinam, där han blir både plantage- och slavägare. En av hans slavinnor, Clasina, föder honom tre barn och den nu aktuella familjen Woiski tar sin början. Boken följer familjens öden från mitten av 1800-talet ända fram till 2013. Ett av deras barnbarnsbarn, Max Woiski (1911-1981), blir jazzmusiker och spelar en ovanlig flöjt, en flageolettflöjt. 1936 slår han sig ned i Nederländerna. Under andra världskriget förbjuds jazzen och han börjar ägna sig åt den latinamerikanska och karibiska musiken. Efter kriget utvecklas han till en firad musiker, kompositör, orkesterledare och nattklubbsägare i Nederländerna. I slutet av 1950-talet flyttar han med sin familj till Mallorca i Spanien. Även flera av hans barn och barnbarn viger sina liv åt musik och show-business. En av hans söner, bokens författare, bosätter sig på sextiotalet i Sverige. Han arbetar först som sångartist, växlar så småningom till krögare, blir sedan civilekonom, revisor och sedermera finanskonsult. Boken innehåller en hel del dramatiska vändpunkter och lustiga skrönor. Den är kryddad med historiska skeenden, musik, show-business och krogliv. Berättelsen har flera infallsvinklar och historiska värden. Den berör Sydamerika och Västindien, slaveriet och jazzmusiken. Den öppnar en värld som är mer eller mindre okänd för de flesta svenska läsare och beskriver en del västindisk- och nederländsk kolonialhistoria. Då den även berör delar av rasismens utveckling i Europa, kan den dessutom ses som ett inlägg i dagens rådande samhällsdebatt
