Ända sedan jag var sex år har jag haft två mardrömmar som återkommit i regelbundna intervaller. Den första består av min mammas ansikte som sakta kommer närmare och närmare. Hon är märkt av sjukdom med svarta ringar runt ögonen. Håret är fett och hänger i stripor. När hon öppnar munnen är tänderna slitna och svarta. Hon säger: ‘Förstår du inte? Jag ska dö.’ Jag vaknar alltid innan hon hinner lägga sina armar runt min hals. Den andra mardrömmen består av en serie bilder och intryck. Mörker, en ficklampas irrande sken, trädens sus, min uppsvullna mage, gropen med det svarta stinkande innehållet. Den vita människoarmen. Kärleken den röda tar sin utgångspunkt i en traumatisk upplevelse på ett kommunistiskt sommarläger i Skåne 1978. Ju mer huvudpersonen försöker rekonstruera historien i ett försök att förstå sig själv, desto mer inser han att svaren på de stora frågorna om den gränslösa solidariteten och den fria kärleken är allt annat än entydiga.
