Kriget har inget kvinnligt ansikte

2015 års Nobelpristagare i litteratur! I Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte kommer krigets kvinnor till tals och ges den hjältestatus som rätteligen är deras. Ingår i serien Utopins röster.




‘Kommer att kunna jämföras med till exempel Aleksander Solzjenitsyns och Vasilij Grossmans storverk om den sovjetiska historien och människan.’
- Kaj Schueler, SvD.



‘Ska du bara läsa en enda bok i år, så föreslår jag den här: Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte. Vare sig du hatar krigsskildringar eller tillhör de passionerade nördar som inte kan värja sig mot suget från fronten, detta är boken för dig. På samma gång ett dramatiskt reportage - ett historiskt scoop - och ett unikt konstverk i den stora ryska litterära traditionen.’ - Ulrika Knutsson, Expressen



‘Förmågan att fånga tonfall och hitta oförglömliga detaljer borde kunna meritera både för ett Nobelpris i litteratur och för Fredspriset.’ - John Swedmark, Arbetet



‘Svetlana Aleksijevitjs storverk är drabbande och nödvändigt’. - Per Svensson, GP



‘Bokförlaget Ersatz gör en stor insats som återigen lyfter fram en av vår tids viktigaste författare…’ - Anneli Jordahl, Aftonbladet



‘Svetlana Aleksijevitj har utfört ett storslaget forskningsarbete och i en läsvärd bok lyft fram en bortglömd kvinnlig historia.’ - Thomas Attorps, GD



De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.

Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup-intervjuer och ingår i författarens stora livsverk “Utopins -röster”, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv.

Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i Ukraina och växte upp i Vitryssland. Hon betraktas som en av de viktigaste skildrarna av det postsovjetiska samhället. Flerfaldigt prisbelönad, bl.a. Svenska PENs Tucholskypris, Triumphpriset, Leipzigbokmässans litteraturpris och nu senaste - för just “Kriget har inget kvinnligt ansikte” - det polska Kapuscinskipriset (2011).


UR INLEDNINGEN


Männen… De släpper ogärna in kvinnorna i sin värld, på sitt territorium…
På traktorfabriken i Minsk sökte jag efter en kvinna, hon hade varit prickskytt. Om henne hade man åtskilliga gånger skrivit i fronttidningarna. Hennes hemtelefonnummer fick jag av hennes väninnor i Moskva, men det var gammalt. Och efternamnet jag antecknat var hennes flicknamn. Jag gi