Hon var gravt alkoholiserad och homosexuell i en tid då samkönad kärlek ännu betraktades som en sjukdom. Men hon var också den svenska Frälsningsarméns mest kända ansikte och framträdde ofta i tv-soffor och veckotidningar, redo att brista ut i ett jublande “Halleluja!” Hon hette Majken Johansson och var dessutom en av Sveriges mest uppmärksammade, hyllade och lästa poeter. Livsvittnet Majken Johansson beskriver inte bara ett centralt författarskap i den svenska 1900-talslitteraturen, utan ger också en bild av ett liv i folkhemmets Sverige präglat av både social misär och personlig styrka. Att vara människa var för Majken Johansson (1930-1993) detsamma som att vara ett vittne. Denna bok tar ett helhetsgrepp om de skriftliga spår som Johansson lämnade efter sig - en ganska speciell människas skriftliga avtryck i världen.
