Klarare än de flesta genomskådade norrmannen Arne Garborg den moderna människans predikament: att ständigt tvingas till anpassning i en frambrusande flod av förändringar. Genom sin skarpa analysförmåga och sitt avståndstagande från förljugen traditionsbundenhet var han själv ett exempel på den moderna människan. Garborg (1851-1924) var en rastlös och tidsmedveten intellektuell med rötterna i det gamla bondesamhället. Hans uppväxt på den norska landsbygden präglades starkt av faderns pietistiskt färgade religiösa övertygelse. I tjugoårsåldern flyttade han till Oslo, hamnade mitt i tidens radikala kretsar, lämnade sin religiösa övertygelse och skrev mycket. Han provade på de flesta litterära genrer och utvecklades till en lysande polemiker med starkt engagemang för sociala frågor och samhällsutvecklingen över huvud taget. Romanen “Män” är ett inlägg i moraldebatten och belyser olika könskonflikter. Den väckte stort rabalder när den kom ut 1886. Uppståndelsen ledde till att Garborg avskedades från sin tjänst som statsrevisor.
