Varje torsdagkväll ringer Guylain hem till sin stolta mor och berättar om sitt arbete i bokbranschen. Hon tror nämligen att sonen är fin förläggare på ett stort bokförlag i Paris, och inte anställd på en återvinningsstation för makulerade böcker. Den enda ljuspunkten i hans monotona tillvaro är tågresan in till jobbet då Guylain läser högt för sina medresenärer ur böcker han räddat. Men så hittar han en dag en USB-sticka där en viss Julie har samlat sina dagboksanteckningar. Texterna gör Guylain blind av kärlek och han beslutar sig för att leta upp henne. Problemet är att det enda han vet om Julie är att hon är toalettvakt på ett stort köpcentrum i Paristrakten (men inte vilket), att hon heter Julie och att toaletten där hon sitter och skriver sin dagbok har 14 717 vita kakelplattor.
