Jag sitter i min rullstol och tänker tillbaka på mitt äventyrliga liv. I dag kör jag inte längre bil och kan heller inte flyga däruppe bland molnen annat än i mina minnen och i drömmar. Men jag målar fortfarande på mina abstrakta tavlor och har hunnit med några utställningar, även under senare år. Den kreativa sysselsättningen ger mig glädje och lugn och jag ser fortfarande fram mot varje ny dag med förväntan. Jag vill skriva ner det jag minns för att, framför allt, mina barn och barnbarn skall kunna ta del av mina upplevelser.
