I den mediedebatt som följde huliganmordet på Tony Deogan var analysen tydlig. Huliganerna bestod av våldsfixerade dårar som inte brydde sig om fotboll. De drevs av hat och de hade värderingar som kraftigt avvek från övriga samhällets. Men när Stephan Mendel-Enk intervjuade några av de mest ökända fann han dem vara en så brokig samling att medias alla försök till generella omdömen föll platt. Det fanns bara en sak som alla i Firman verkligen hade gemensamt, men den diskuterades aldrig: De var alla män. Behärska dig, var lojal mot gruppen, offra dig för något större och viktigare än du själv. Den interna hierarkin. Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat. Föraktet för svaghet. Samma logik, samma ideal som formade Firman kände han igen från andra sammanhang: från sin egen uppväxt, kompisar och skolan. Från de mansdominerade tidningsredaktioner han jobbat. Från filmer, tidningar, tv-serier och böcker med män som målgrupp. Med uppenbar känsla för stil är ett reportage om manlighet. Det handlar om hur våld och frustrationen hänger ihop med den bild av manlighet som pojkar formas till. Stephan Mendel-Enk är journalist, detta är hans debut. Han har tidigare skrivit i fotbollsmagasinet Offside och varit krönikör i Dagens Nyheter Sporten. Pressklipp: Oerhört intressant, fruktansvärt skrämmande… - Läs den! (Yukiko Duke gav Med uppenbar känsla för stil fyra av fem i betyg i Gomorron Sverige/SVT) Reportagets största styrka är att det är så personligt. Mendel-Enk skriver bättre än de flesta skönlitterära debutanter. Och allt han berättar är sant…. 127 sidor lämnar efter sig en längtan efter mer. (Lena Kvist, Borås Tidning) Om en tjej hade skrivit reportaget Med uppenbar känsla för stil och påstått att killar är dumma i huvudet, hade hon snart fått massa knullmail från män och epitetet feministhora i gubbkretsar. (Natalia Kazmierska, Expressen) Jag har inte läst något så klarsynt om manlighet sedan Joyce Carol Oates korta skrift om Boxning. (Robert Svensson, Resumé) Med uppenbar känsla för stil är konsekvent och kompromisslös i sin skildring av hur vårt samhälles norm samtidigt är vårt problem och hur alla män drar fördel av den kollektiva rädsla som finns för vad vissa män ska ta sig till om mäns privilegier hotas. Mendel-Enk är stenhård i sin uppgörelse med den manliga könsrollen (Ulrika Westerlund, GP)
