"I några år under sextiotalet injicerade jag Preludin, Maxiton forte, medicinskt morfin och hemkörda preparat som ibland kallades morfinbas, ibland morfinkristaller. Jag injicerade råopium, åt en meskalinkaktus och svalde sockerbitar med LSD. I nio års tid rökte jag gräs som påstods komma från Marocko, ljusgrönt hasch som sades ha sitt ursprung i Libanon och svart hasch från Afghanistan. Jag letade ständigt bland hyllorna i gatans apotek. Vilken sjukdom som skulle botas och vilken smärta som skulle lindras visste jag inte.
Bäst tyckte jag om de olika cannabispreparaten. Hög som ett hus sov jag bra och innan jag somnade hade jag skrattat mycket. Gapskratten var viktiga, ty den som skrattar kan tro sig vara glad.
Jag var arton år och olycklig när jag började stoppa i mig de olika preparaten. Om den svenska narkotikapolitikens fader, Nils Bejerot, fått veta vad jag höll på med skulle han ha ropat 'knarkare' och kallat på polis.
Den svenska narkotikapolitiken är en katastrof. Människor som borde erbjudas hjälp med känslomässiga sår och sociala svårigheter jagas av rättsväsendet. Hundratals dör av tung narkotika, år efter år. Att jag själv överlevde ter sig gåtfullt."
Mats Wahl är författare till ett stort antal böcker för barn och unga, fackböcker, filmmanus och teaterpjäser. Författarskapet har belönats med bland annat Augustpriset för barn och unga, Deutscher Jugendliteraturpreis, Janusz Korczakpriset, Kungliga Dramatiska Teaterns pris för bästa pjäs för barn och unga samt Gustav-Heinemann-Friedenspreis für Kinder- und Jugendbücher.
------------------------------
"Inte sedan jag läste Tove Ditlevsens 'Gift' på 70-talet och Birgitta Stenbergs 'Apelsinmannen' in på 80-talet, har jag fått mig till livs en missbrukares inre liv som väcker samma intresse och sympati som nu i Mats Wahls självbiografiska roman 'Medicinmannen'." Cecilia Hector, Tidskriften Psykoterapi
