Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet. Ekelund betraktade Metron (1918) som ett centralt verk i sin produktion. Här inleds hans “attiska” skede, präglat av en strävan efter sinneslugn och jämvikt. Metron manifesterar sig genom fromhet, som taktsinne, som insikt att det modiga och starka kan vara bedrägligt medan det svaga och räddhågade kan vara klokt. Metron är “stillhet, lågmäldhet, saktmod”. Bakom sig hade Ekelund sin livshotande lungsjukdom fem år tidigare…
