Björn Öijers fjärde roman är berättelsen om en forntida vårdkaseby som på 1970-talet blev miljonprogramsförort till Stockholm. Hyresgästerna fortsätter den kamp för bättre levnadsvillkor som pågått sedan stenålderns sälfångster, trälarnas slit på vikingatiden och statarnas fackliga organisering långt senare.Journalisten och filmvetaren Martin Tallid söker i kyrkböckerna efter en statarpojke som 1871 hittade en niohundra år gammal silverskatt under en sten i skogen. Deras öden ska sammanflätas.En bok om kärlek och drömmar i ett politiskt laddat decennium. Om entusiasterna i en vänstervåg som upplöstes i sekterism och besvikelse. En tidsresa med en revolutionär tidning och partiet som gav ut den. Björn Öijer fångar läsaren. Det är gedigen research paketerad i ett lättillgängligt språk som ringar in konflikten mellan att vara människa och ha ideal (Klass) Martin lever mitt i 68-rörelsens kraftfält och söker sitt politiska sammanhang bland vänstergrupper, som trots likhet i retorik och bokstavskombinationer ligger i bitter fejd med varandra (Corren) Detta är nog den mest levande skildring jag läst om den sjuttiotalspolitiska generationens konkreta vardag (Tidningen Kulturen)
