Rymdäventyrarna Pyrrus och Kerk beslutar befria Dödsplanetens kolonimedlemmar, som med tvång förts till isplaneten Nordvärlden. De underjordiska samhällena på planeten är en labyrint av sammanbundna städer och byar, dit de allra våldsammaste förbrytarna i universum har förpassats. Räddningen blir ingen lätt uppgift. Pyrrus och Kerk står inför sitt svåraste uppdrag hittills. Ett iskallt klimat med blodisande fiender. Att kämpa mot de svåra isstormarna på planetens yta håller på att bli rymdäventyrarnas undergång. Vandringen blir en skrämmande och oändlig mardröm. Femte boken om rymdäventyrarna Pyrrus och Kerk, vilkas motto är: Det kommer att bli bättre. En hyllning till Harry Harrison och hans Stainless Steel Rat. Då Kerk klättrade över nästa ishinder, förstod han att något var fel. Han darrade plötsligt i hela kroppen och kallsvetten bröt ut. Andningen var tung och benen vägrade bära honom. Allt omkring honom försvann i ett töcken av dis. Hjärnan vägrade fungera och benen kändes som gelé. Han sjönk ihop på isen. Isen. Den förbaskade isen. Pyrrus vacklade i vinden. Stormen verkade bli kraftigare. Också Kerk kände av den ökande vindstyrkan. De gick nu båda på de dolda och okända kraftreserver som en dödstrött förmår uppbåda i yttersta livsfara. Men reserverna var inte obegränsade och deras vacklande steg visade att också dessa reserver var på upphällningen. Och när de var slut skulle de bara stupa i lä av någon iskrater och vänta på den djupa, eviga sömnen.
