Orientalen är en kritisk granskning av hur den offentliga bilden av Grünewald och hans konst formades från debuten och hur den har förts vidare fram till vår egen tid. Alltsedan början av 1910-talet framstod i svenska tidningar den då drygt 20-årige konstnären Isaac Grünewald (1889-1946) som det enskilt främsta hotet mot den nationella konsten i Sverige. Grünewald var jude, en oriental, en österlänning, en främling som inte hörde hemma i den svenska konsten, hette det. Han framställdes som en obetydlig målare, men ett geni som reklammakare att döma av den uppmärksamhet han alltid väckte med utställningar och insatser som opinionsbildare. Motviljan från presskåren vände först på 1930-talet, men Isaac Grünewald tycktes gå stärkt ur strid efter strid. Först i efterhand började kritikerna erkänna honom som sin generations mest kände, mest framgångsrike, mest inflytelserike och rentav främste svenske konstnär och inte bara som den mest stridbare och kontroversomsusade. Sonsonen Bernhard Grünewalds bok Orientalen dokumenterar utifrån tusentals bevarade pressklipp de nationalromantiska och antisemitiska klichéer som klistrades fast vid den offentliga bilden av Isaac Grünewald. Den är samtidigt den biografi som ger den hittills mest ingående skildringen av Isaac Grünewalds liv och gärning. Här framkommer även nya uppseendeväckande fakta om en rad kulturpersonligheter däribland Sigrid Hjertén, Pär Lagerkvist, läraren Henri Matisse, Carl Larsson, Albert Engström, Karl Gerhard och Otto G Carlsund. Boken ger även en större presentation av Grünewalds konstnärskap, med ett urval av 223 verk.
