Ernest Hemingways roman Över floden in bland träden (Across The River And Into The Trees) i nyöversättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Christian Ekvall. Här kommer den kanske mest gripande av Hemingways alla romaner. Det är en romantisk historia om en krigstrött överste som genomlevt andra världskrigets fasor och nu träffar en ung italiensk grevinna i Venedig. Men det är förstås inte en vanlig romantisk berättelse - eftersom det är en Hemingwayberättelse… Överste Cantwell (som har många drag gemensamma med Hemingway själv) är femtio år och hjärtsjuk. Nu är han ute på andjakt utanför Venedig. Han tänker tillbaka på sitt liv, på sina bravader och sina misslyckanden under kriget men mest tänker han på Renata, den unga kvinna han nyligen träffat i Venedig och har ett blossande kärleksförhållande med. Kärleken till Renata är het och besvarad men översten plågas av krigsminnen: “Han tittade upp mot ljuset i taket och uppfylldes av fullständig förtvivlan när han mindes förlusten av sina bataljoner, och varje enskild soldat. Han kunde aldrig hoppas på att få ett sådant regemente igen. Han hade inte byggt upp det själv. Han hade ärvt det. Men för en tid hade det varit hans största glädje. Nu var varannan man i det död och nästan alla andra sårade. I magen, i huvudet, i fötterna eller händerna, i halsen, ryggen, den tursamma baken, den olycksaliga bröstkorgen och alla de andra ställena. Granatsplitter i skogsmark träffar folk på ställen där de aldrig skulle ha blivit sårade i öppen terräng. Och alla de sårade var sårade för livet.
- Det var ett bra regemente, sa han. Man skulle till och med kunna säga att det var ett vackert regemente, tills jag förstörde det på andras order.
- Men varför är du tvungen att lyda dem när du vet bättre?
- I vår armé lyder man som en hund, förklarade översten. Man kan bara hoppas att man har en klok herre.” Som Christian Ekvall förtydligar i sitt efterord har denna romanintrig många kopplingar till Hemingways eget liv. Hemingway var mycket riktigt med i flera skeenden under slutet av andra världskriget. Han ville gärna påskina att han befunnit sig ännu närmare de avgörande krigshändelserna än han faktiskt gjort och det genom att låta sina romanfigurer skrodera om modiga insatser vid landstigningen i Normandie, striderna i Hürtgenskogen, befrielsen av Paris och så vidare. En annan nära koppling mellan romanen och verkligheten är överste Cantwells kärlek till den unga grevinnan Renata. I verkligheten hette hon Adriana Ivancich. Hemingway träffade henne i Venedig och uppvaktade henne flitigt trots att han då var gift med sin fjärde fru Mary. Adriana bodde till och med några år i Hemingways hem på Kuba, med avsevärda störningar för att inte säga slitningar i husfriden som följd.
