‘Var hon falsk?
Den grönglänsande flugan, som om somrarna brukade hoppa och dunsa i taket över hennes ljusa sovrum på Mårbacka som vore det ett upp- och nedvänt dansgolv, eller den som de i barndomen kallade ‘den gamla kontorsflugan’… Nu verkade den ha flyttat med hit till Falun och gjorde störtdykningar från galleriets snidade mahognyräcke i biblioteket, rakt mot hennes ögon, där hon låg och vilade på sin rödbruna schäslong.’
Den åldrande Selma Lagerlöf ligger och funderar över sitt liv, sina framgångar och tillkortakommanden, böcker, resor och kärlekar. Hon känner av sina krämpor och alla krav ställda på henne, hon vill skriva, men inspirationens fåglar vill inte komma.
Samtidigt, i nutid, försöker den nästan jämnåriga författaren tänka sig in i allt detta. Hon har flyttat till Värmland och funnit att landskapet överskuggas av denna imposanta gestalt, hon försöker komma bakom bilden av “damen i storhatten” och hitta människan; göra det som alla författare gör: leva sig in i gestalten.
Enel Melberg debuterade 1977 med romanen Modershjärtat och har sedan dess givit ut ett antal romaner (både i Sverige och Norge), några barnböcker och en rad översättningar (från främst estniska). Hennes senaste roman Det borde varit stjärnor (2014) handlar om fem kvinnor runt Gustaf Fröding.
