Speciellt för det kungliga bröllopet mellan kronprins Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen i augusti 1744 skrev Johan Helmich Roman vad som har blivit ett portalverk i svensk musik: Drottningholmsmusiken. De 24 självständiga satserna bildar ett förråd av korta stycken stämningsmusik, som kunde användas vid olika tillfällen under det storslagna bröllopsfirandet som höll på i fyra dagar. Karaktären hos musiken är ömsom pampig, ömsom dansant - någon gång en smula eftertänksam och lyrisk, men alltid ljus, luftig och spirituell. Den bildade alltså en perfekt inramning till festligheterna, men är också ett strålande exempel på musik från denna tid - den galanta eran då musiken fick ny luft under vingarna efter barockens tunga prakt och lärdom. Johan Helmich Roman, ofta kallad den svenska musikens fader, hade studerat i London som 20-åring och utnämnts till hovkapellmästare redan 1729. Under 1730-talet hade han gjort en längre resa på kontinenten och samlat inspiration i det nya musikklimatet. Även om han vid tiden för det kungliga bröllopet led av dålig hälsa, och dessutom just hade förlorat sin fru, stod han på krönet av sin bana som kompositör och i den glittrande och dansande Drottningholmsmusiken hörs både hans egen, inneboende talang och de intryck han så skickligt infogade i sitt tonbygge. Sviten, med alla sina 24 satser, framförs här av Helsingborgs Symfoniorkester under ledning av sin chefdirigent Andrew Manze, tillika en av världens ledande uttolkare av musik från denna epok.
