Roparna var namnet på en pietistisk och extatisk väckelse i mitten av 1800-talet. Människor rycktes med, föll i hänryckning, krampade och upplevde ett starkt inre tvång att predika. Även barn, som knappast lärt sig läsa, reste sig upp och predikade. “Så uppstod en underlig företeelse uti de så kallade roparna, människor som överföllos av spasmodiga ryckningar och skakningar och därunder ropade och skreko mot lyx och utvärtes saker och fördömde kvinnor som hade flätat hår…” (Anders Gustav Törnqvist)
