När vi gör något gott för någon annan är det då alltid för den personens skull? Eller är det kanske i grund och botten en självisk handling?Vera menar väl när hon bjuder hem den ensamma mannen Bengt på middag. Hon är en äldre dam en som bryr sig om andra och som framförallt vill visa sina väninnor i bibelgruppen att alla kan bidra genom att visa omtanke om en medmänniska - särskilt i juletid. Bengt ser middagen som en invit och börjar genast drömma om en framtid tillsammans med Vera. Något hon inte alls hade räknat med.
