Det ringde på dörren. Där stod Roger. Han var snygg och luktade citron. Ögonen var lika gröna som för sju år sedan. Yvonne visste inte hur det gick till men tre minuter senare låg de i soffan och hånglade. Då ringde telefonen. Det var Laban. Killen hon älskat med hela natten.
Jag har en kompis här. Kan jag ringa dig om en stund? ljög hon.
I Sista dagen av ensamhet skriver Pamela Jaskoviak om underbar kärlek, svek och längtan.
