Efter begravningen av en självmörderska tvingas en författare genomleva en outhärdlig kvällsmåltid hos makarna Auersberger, som tillsammans med sina gäster utgör gräddan av Wiens societet. Han sitter i sin fåtölj och kokar av hat och bitterhet mot det inbilska, obegåvade sällskapet som han trots allt själv är en del av. Skogshuggning är österrikaren Thomas Bernhards uppgörelse med sitt hemlands kulturella elit, en skara som lyckades få förstaupplagan indragen direkt efter utgivningen. Men mitt i all ilska tränger också den svarta humor som gjort Bernhard så älskad fram. Hans monomana och skoningslösa sätt att skriva liknar ingen annans. Thomas Bernhard (1931-1989) skrev en stor mängd romaner och dramer, och anses vara en av efterkrigstidens viktigaste europeiska författare. I hemlandet var han dock kontroversiell och omstridd. I hans testamente stod skrivet att inga av hans verk längre fick spelas, tryckas eller läsas upp offentligt i Österrike. Hans dödsbo har dock lättat upp detta förbud i efterhand. “Den som läser Thomas Bernhard behöver en hjälpläsare, en stenograf, en kontorist, en fru, som skriver upp de fantastiska formuleringar böckerna kryllar av och som läsaren själv inte hinner stanna upp och notera man vill ju vidare i boken." - Bodil Malmsten Man sugs in i texten och hålls kvar där, det är omöjligt att lägga ifrån sig boken, och genast den är slut vill man börja om. - Torbjörn Flygt, Sydsvenskan Det är märkligt hur underhållande det är läsa Skogshuggning, hatet blir efter ett tag komiskt, trots sin kärna av absolut allvar. - Maria Edström, SR Kulturnytt I Skogshuggning vänder [Bernhard] så energiskt frenetiskt på varje sten i helvetets alla vidrigaste och mörkaste kretsar att det till slut inte återstår någon annan väg än den som leder upp, mot ljuset. - Örjan Abrahamsson, Kristianstadsbladet Ett av det sena nittonhundratalets märkligaste och starkaste europeiska författarskap. En roman av Thomas Bernhard kräver en djup inandning innan man börjar läsa, för under romanens gång ges ingen möjlighet att andas. - Lennart Bromander, Aftonbladet
