Efter att allt i livet har ställts på sin spets, lämnar Nina lägenheten i storstan och återvänder till sin uppväxtort där storasystern Lisen med familj fortfarande bor kvar. Med en förhoppning om att hon ska kunna börja om på nytt flyttar Nina in i sitt föräldrahem. Men att återvända blir inte som hon trott. I mötet med storasystern kommer minnen från barndomens våld till liv som väcker både förtvivlan och skuld. Det är minnen som etsats sig fast i föräldrahemmets väggar, ändå är hon fast besluten att göra dessa rum till sina egna. Genom fönstret betraktar hon grannflickans tyngdlösa kropp på studsmattan, kanske ser Nina i henne sin egen utsatthet under barndomen. Under en het och monoton sommar är hon vakt åt flickans kanin. Dagarna ägnar hon åt husrenovering. Men när en stark attraktion så småningom växer fram mellan Nina och Lisens man rubbas den bräckliga balansen mellan systrarna. Varför har Nina egentligen sökt sig tillbaka? Är alla relationer möjliga att förändra? Myrén gör en närvarande och övertygande skildring av syskonskap, begär och motstånd.
