Du tror väl inte på spöken?
Klart jag inte gör.
Mikaela, som kallas Micke, och hennes mamma har just flyttat in i ett gammalt hus i en by i norr. Här ska allt bli så bra är det tänkt. Men det finns en skugga på den blekta tapeten i Mickes rum och det visar sig snart att den är mer än bara en skugga. Kan det vara som Mickes nya klasskompisar säger, att det är flickan som en gång bodde i huset som spökar? Hon som blev knuffad i älven och drunknade.
När Micke lär känna människorna som bor i byn så inser hon att det som hände för länge sedan fortfarande påverkar dem. Och vissa händelser upprepar sig, igen och igen
En märkligt ruggig spökhistoria som fångar läsaren i ett fast grepp. Lundberg Hahn håller sin historia i ett imponerande stramt grepp, man läser med andan i halsen. Lotta Olsson, DN,
