Under sommaren 2019 förde Evelina Varas dagbok, bland annat om livet som rännstenspoet i Haga i Göteborg. Hon satt på gatan med sin skrivmaskin och erbjöd gratispoesi till förbipasserande, som fick välja tre ord var att stoppa in i dikten. Men boken handlar egentligen inte om det. Den handlar om slitningen mellan identiteter: att försöka leva upp till bilden av den spirituella bohemen och goda småbarnsmodern på samma gång, att alltid vara lite fel överallt. Ständigt i ofas och ändå övertygad om nödvändigheten med att skriva - bara det. Att hela tiden fortsätta skriva. Så Evelina Varas skrev, maniskt, dag ut och dag in, såväl som på kvällarna och nätterna, sommaren igenom. Resultatet är en brutalt ärlig loggbok över ett skrivande liv, en sorts manifest och tillika sorgesång; en elegi över den sommar som hela tiden tycktes pågå i sin mest intensiva form, men ändå aldrig riktigt blev av.
