I Asli Erdogans andra roman på svenska, Staden i den röda kappan (övers. Ulla Lundström), är Rio de Janeiro lika mycket en karaktär som huvudpersonen Özgür. Det skitiga, farliga, dansande, våldsamma och tropiskt heta Rio där turkiska Özgür knappt lyckats överleva i två år. Hon skildrar livet och överlevnaden i staden, utanförskap och främlingskap inför såväl sin hemstad som nya stad, och inte minst inför kärleken. Nu har hon som enda mål att slutföra sin roman Staden i den röda kappan som växer fram som en roman i romanen medan Özgur mardrömslikt irrar runt i Rios favelas. Staden i den röda kappan är ett starkt och intensivt kvinnoporträtt att läsa långsamt för att inte gå miste om Erdogans magiska prosa och bildvärld. Ulrika Stahre kallade romanen såväl magisk som njutbar i Afonbladet, och avslutade med orden: Erdogan skapar genom sina språkliga och tematiska omtagningar en intensiv och drömsk prosa. Att läsa Staden i den röda kappan är att befinna sig i ett språkbråk, se historierna gå omlott, mot varandra och isär. Avslutningen är magnifik, filmisk.
