Lyssnar man noga kan man i stillheten höra svaga ljud av åror som doppas i vatten. Jämna årtag som kommer allt närmare och i fjärran skymtar en träbåt. En långsmal och smäcker båt blir synlig. Den ros av en man vars överkropp rör sig fram och åter när han med långa årtag för båten framåt. I aktern sitter en ung kvinna med ett huckle knutet om det röda håret. De ostyriga lockarna som letar sig ut under hucklet glänser i solen. Kvinnan ser med nyfiken blick bort mot den plats där båten ska lägga till. Det är i början av juni år 1820 i Lappland. Det lugna vattnet är Kaalasjärvi, i Kalix älvens övre del. Den unga kvinnan heter Ella och mannen med de lugna årtagen, Mickel. De kommer från den lilla byn Kelokka, inte långt från Kebnekajse. De är på väg österut. Med ett målande språk inbjuder Mary Fjällborg läsaren in i en värld det inte finns mycket berättat om, ett tidigt 1800-tal då delar av Lappland tog emot dem som försökte skapa sig ett nytt liv och försörjning. Det unga paret Ella och Mickel är huvudpersonerna i Stenbryggan. Fulla av drömmar bygger de sitt hem som sakta växer till hus, åkrar och inte minst barn. Men livet är inte lätt. Jorden bjuder på motstånd, kroppen tar stryk, lust och längtan slåss med varandra. Ibland glimrar kärleken till i allt det strävsamma och ger kraft. Men misslyckanden och besvikelser tär på Ella och Mickel. Livet blir något helt annat än den där dagen de rodde längs Kalixälven och fann den blommande ängen. Mary Fjällborg, bidrar med sin roman Stenbryggan till att Lapplands tidiga nybyggarhistoria gestaltas. Berättelsen grundar sig på muntliga berättelser och rättegångshandlingar från Jukkasjärvi tingslags häradsrätts domböcker åren1835, 1836 och 1837 men är i övrigt skapat av författaren.
