Sturlunga I-iii

Levereras i box

“Sturlunga saga” är namnet på en sammanhängande kompilation av så kallade samtidssagor eller samtidskrönikor från 1200-talets Island. (Ofta benämnd med kortformen “Sturlunga”.) Det är ett omfattande verk - cirka 1000 sidor löpande text - som aldrig tidigare funnits i svensk översättning.

I “Sturlunga” skildras inbördesfejderna mellan tidens stora hövdingasläkter, häribland inte minst historieskrivaren och skalden Snorri Sturlusons släkt. “Sturlunga” är ett av den nordiska medeltidslitteraturens mest betydande verk. Hela verket föreligger nu i en översättning av den år 2019 avlidne Sten Kindlundh. Översättaren överlämnade sitt Sturlungamanus till redaktionen för Islänningasagorna I-V (2014) någon månad före sin död. Den föreliggande översättningen har genomgåtts av Kristinn Jóhannesson, Gunnar D Hansson och Joakim Lilljegren.

Utöver översättningen innehåller den svenska utgåvan ett redaktionellt förord, en längre introduktion till verket samt kartmaterial. Endast en tidigare översättning av “Sturlunga” föreligger på nordiskt språk - Kristian Kålunds danska översättning från 1904. Medeltidens isländska prosakonst är för en läsande allmänhet mest känd för de så kallade släktsagorna (islänningasagorna) och kungasagorna med Snorris “Heimskringla” som mäktigt krön. Under senare decennier har dock samtidsskildringen i “Sturlunga” fått ny aktualitet och har i den nordiska medeltidsforskningen kommit att spela en allt större roll. Även i samtida isländsk skönlitteratur avspeglas detta förnyade intresse (t.ex. i fyra “Sturlunga”-romaner av Einar Kárason).

De isländska släktsagorna handlar om förfäderna under “sagatiden”, skedet fram till tiden närmast efter kristendomens införande år 1000. Sturlunga tar vid något hundratal år senare, under förra delen av elvahundratalet, och går därefter fram till den isländska fristatens upplösning och underkastelse under den norska kungamakten åren 1262-64.

“Sturlunga” är inget enhetligt verk, författat av en och samma diktare. Det är en komposition av en lång rad olika texter, som en redaktör någon gång omkring år 1300 sammanställde i kronologisk följd. Texterna i samlingen har tillkommit vid skilda tidpunkter under tolvhundratalet, både under förra och senare delen. Att de har skilda författare, framgår inte minst av att språk och stil kan växla avsevärt från den ena till den andra.

Redaktören har inte röjt sitt namn, och lika lite vet man något säkert om vilka de olika författarna är - med ett väsentligt undantag. Av den anonyme redaktörens korta förord framgår att Snorri Sturlusons brorson Sturla Þórðarson (1214-84) har skrivit det stora avsnittet “Islänningarnas saga”, som omfattar en dryg tredjedel av hela verket och utgör kärnan i “Sturlunga”